Tung dag!

Jag vänjer mig aldrig med att köra in vid krematoriet för att lämna av en älskad vän!
Magen vänder sig, ångesten gör att hjärtat bankar hårt, gråten ned för mina kinder...
Att se vår älskade hund där, men hon är ändå inte där, utan bara skalet av den individ som man suttit med som nyfödd och följt under de första 8 veckorna varje dag. Sedan hos Madeleine Henningsson och Patrik med dagliga samtal, där jag lyssnat på hur hon morrat, busat och lekt alltid med ett leende där jag kunde se henne framför mig.
Vi har träffats, hon var lika nöjd med att vara hemma hos "morsan" som hemma hos sig.
Sporty visste att hon tillhörde oss båda och när hon var här, var hon ju hemma!

Den lilla flickan växte fint, hon var så vacker, så perfekt!
Våra drömmar och förhoppningar, vår lilla snutta som vi skulle ha så mycket kul med.... Skalet av henne låg kvar där, fortfarande så vacker så underbar men hon är inte där, hon är på det evigt gröna ängarna tillsammans med mina andra älskade änglar!
Jag känner mig som en ur vriden trasa! Det var ju inte så länge sedan jag miste Jolly!
Minnen, ångest, gråt och saknad! Vänjer mig aldrig när stunden är kommen att säga hejdå.
Vill inte vänja mig heller, för jag älskar mina hundar, jag älskar mina avkommor och jag vill ju inte säga hejdå i förtid, jag vill kunna säga hejdå när tiden är kommen när hunden är gammal och grå!
DÅ har vi levt ett långt liv tillsammans! Men nu har jag förlorat 5 unga hundar som fångat mitt hjärta, fångat andras hjärtan och sedan på ett tragiskt vis inte fått leva friska vidare...
Vänjer mig aldrig, men hoppet har jag kvar att det blir bättre och ljusare tid är på väg!
Jag älskar vår ras, dessa fantastiska hundar som har DET!
Måtte nu allt vända och att vi får ha kvar våra älskade vänner länge här i livet!